Sakta men säkert... framåt

Idag har jag bara lekt, ätit och varit hur go som helst. Det är så mysigt när hela familjen är hemma, dels för att jag ständigt har någon att prata eller busa med, men även för att hela familjen är samlad vid måltiderna.

Jag har blivit bättre på att ta mig fram… än så länge kryper jag inte utan hasar mer. Men jag kommer framåt lite i alla fall.

Imorgon är det fars dag. Vi syskon har en liten överraskning till pappa, men vad det är, det får han se imorgon.
Vi ska även fira morfar imorgon såklart. Jag längtar… både efter morfar och mormor, men även efter hoppgungan.