Idag har lilla jag varit en riktig gnällfis. Tur att de dåliga dagarna är ganska lätträknade, fast de är jobbiga när de kommer… både för mig och alla som är runt mig.
Aptiten har inte funnits, men när det serverades vattenmelon blev jag glad. Jag smaskade med hela ansiktet.
När jag fick springa omkring som jag ville var jag också glad. In och ut i morfars museum… titta på alla grejer och räkna motorcyklarna. Pappa och morfar satte in dem när museet stängde och jag kontrollerade så att alla lampor satt kvar som de skulle.
Mio Tänker;
SvaraRaderaTänk när jag blir stor,
större än min bror,
18 år har jag fyllt,
en MC jag förgyllt.
I museet ska den stå
i en egen liten vrå!