Ultraljud

Äntligen dags att kanske få svar idag… svar på frågan om vad det är för knöl på min hals.
Föräldrarna var nervösa när det var dags. Jag var lugn som en filbunke och fick lite mat precis innan för att jag även skulle vara nöjd och glad.
Undersköterskan hade jobbat ihop med mamma och hon var jättesnäll. Även doktorn Björn som utförde undersökningen var underbar.

Först blev jag lite skeptisk när jag fick en kladdig, kall sörja på nacken, i håret och t.o.m. inne i örat. Men pappa höll mig och mamma avledde och efter ett kort tag log jag så att nappen åkte ut.
Doktorn körde någon grej på halsen och tittade på en stor, konstig skärm på samma gång. Efter ett tag gick han ut för att rådfråga någon och då fick mamma hjärtat i halsgropen.
Han kom tillbaks och körde lite till med manicken igen. Sedan var det färdigt och jag fick massa beröm för att jag var så otroligt duktig och snäll. Mamma skröt och talade om att jag alltid är såhär snäll.

Doktorn hade ingen skyldighet att ge oss något svar idag, men hans ord om att det var något helt ofarligt fick både mamma och pappa att dra en suck av lättnad. Nu har det med andra ord lossnat många stenar från mina föräldrar och andras axlar. Det märktes tydligt på mamma som fick en härlig huvudvärk en stund efteråt.

Bara för att jag hade varit så duktig så fick jag en present av mamma och pappa. En häftig låda som jag kan ha mina leksaker i. Jag tyckte att mina syskon också var värda presenter, så det fixade jag till dem. De har lekt, busat och gosat med mig mycket sista tiden och det var mitt sätt att säga tack till dem.