Första salta doppet

Dagen har varit solig och varm. På förmiddagen slappade vi på balkongen och lekte med mina leksaker… sedan sov jag en stund. När jag vaknade stod Eva vid min säng och jag såg minst sagt förvånad (men glad) ut.
Vi åt lunch… stuvade makaroner och biffarna som blev över sedan gårdagen.
När Eva åkte packade mamma ihop lite grejer och vi gick ut på gräsmattan. Jag lekte med klossarna som man ska trä på en pinne. Jag är jätteduktig på det nu. Jag fick smaka lite på syskonens glassar också.

Vid 14.30 gnuggade jag ögonen så vi gick in, åt mellanmål och sedan sov jag en stund till. Värmen verkar ta på krafterna.

När pappa hade kommit hem åkte vi ner till stan. Han var hos tandläkaren och vi andra gick till ”Barnens badstrand”. Jag TJÖÖT när jag såg havet och verkade drabbas av något slags glädjefnatt. Jag blev tokig och ville bara springa ner till vattnet. Mamma och syskonen trodde nog att jag skulle bli avskräckt när jag kände hur kallt det var, men tji fick de! Jag skuttade och ville gå längre ut. Mamma fick ta av mig kläderna för att jag inte skulle skvätta ner dem. Sedan ville jag absolut inte att någon skulle hålla i mig och ”plums” så dök jag i vattnet. Konstigt nog blev jag inte avskräckt av det kalla doppet, snarare så gav det mersmak.
Efter en stund tyckte mamma att jag hade fått bada tillräckligt och när hon bar upp mig så var det vilda protester.
Showen var slut för de ca 30 åskådare som satt mycket roade på stranden och hade fått beskåda mitt allra första dopp i havet. Mamma tyckte att det var kul att jag tyckte det var så kul, men ack så trött hon blev!!!

Efter en liten promenad så gick vi upp och mötte pappa som var färdig. Föräldrarna snabbhandlade på Hajen och de hade med sig en present till mig när de kom tillbaks.
Sist vi var på Hajen såg jag ett tåg som var så fint och såg så roligt ut. Sebastian tyckte att jag skulle önska mig det.
I söndags när vi var hos mormor och morfar fick jag en peng av Kerstin (den underbart snälla tanten som hjälpte oss med dopet). Så idag kunde jag köpa tåget.
Klicka här så får ni se hur fint det är. Tack Kerstin!

När vi äntligen var hemma var jag rysligt trött… inte bara jag föresten… mamma också.