En stund efter att jag kom var det fruktstund och idag fick alla barnen glass. Jag ville inte bli matad utan visa att jag kan äta duktigt själv… i alla fall tills jag är mätt... sedan blev det kladdigt.
Efter glassen var det bus fram tills middagen. Jag lekte jätteduktigt, sprang runt och var hur glad och go som helst. Mamma och pappa fanns där, men jag klarade mig utan dem i stort sett hela tiden. De var väldigt stolta över mig!
Vid middagen trodde nog föräldrarna att jag skulle balla ur för att jag var så trött. Men jag satt duktigt och lät mamma mata mig… det var nämligen soppa som kan vara svårt att äta själv. Jag tyckte att soppan var god. Det var ost och skinksoppa och gott bröd till.
Det var skönt att komma hem sedan. Jag var nog ganska mätt och nöjd för jag somnade utan protest och utan välling. Sedan sov jag till klockan 15 då föräldrarna väckte mig.
Jag var på strålande humör och började busa med en gång jag kom upp. När både mamma, pappa och Emma var ute i köket blev det plötsligt väldigt tyst i vardagsrummet… det betyder vanligtvis att jag har hyss för mig. Mycket riktigt!
När Emma kommer in har jag klättrat upp i soffan, tagit både pappas mobil och fjärrkontrollen till TV:n och lagt mig tillrätta på pappas kuddar. Dessutom hade jag lyckats ändra inställningar på både ljud och bild så pappa hade ett fasligt sjå innan det blev rätt igen.
Nu får alla vara med, för det går undan om jag fått något för mig. Klättra upp i soffan är en baggis för mig nu.
Du är för underbar. Snälla bus är roligt. Pappa kan behöva tänka ibland! Det är klart du ska göra som pappa, ligga på kudden i soffan och trycka på knappar:) ha ha.
SvaraRadera