Solen sken en stund och vi var ute och lekte. På något sätt hade jag lyckats ramla ner från en bänk och slagit pannan. En stor bula fick jag och det kom även lite blod. Troligtvis hade jag skrapat den på samma gång som den slog i backen eller stenplattan eller vad det nu var.
Jag måste bli bättre på att ta mig ner från saker utan att ramla. Att ta sig upp på saker är ju uppenbarligen ganska lätt.
Jag åt bra i alla fall och sedan var det dags att gå hem.
Precis när jag hade somnat så vaknade jag och var väldigt ledsen. Det var nästan så att mamma inte kunde trösta mig, men tillslut så gick det. Jag låg på hennes mage, precis som när jag var liten, och hon klappade mig på ryggen och grejade i mitt hår. Det gillade jag och sedan kunde jag somna igen.
När jag vaknade så var farbror Krille här. Jag visade honom mina fina bilar och lite annat roligt. Jag satt en stund i min matstol också. Den som man kan vända så att det blir som en bil. Det gjorde jag när jag var mindre också. Det verkar vara lika kul än.
Jag kör jättesnabbt och det är ett under att ratten fortfarande sitter kvar.
Framåt kvällen började nog de första ”dagisbacillerna” ge sig till känna. Jag snorade och nös. Det hör tydligen till i början när man ska vänja sig vid alla bakterier som man inte lärt känna än.
Men nu har vi INTE tid att bli sjuka! Imorgon är vi bortbjudna, på lördag ska vi hjälpa morfar, på söndag är det Babysim och kalas på eftermiddagen och på måndag ska mamma börja jobba.
Är det verkligen du Mio på båda bilderna. Vad STOR du blivit!
SvaraRadera